Jag har en vän som jag inte har hört av på nåt år så där.

I förrgår kom det ett mail!

Det var kort och inte nåt speciellt så där precis men jag svarade snabbt i hopp om att man vän skulle vara lika snabb som jag - men icke!

Nu har jag väntat i 2 dygn på svar och modet dalar.

Vännen jag väntar på är en alldeles speciell person som har en alldeles egen plats i mitt hjärta sedan massor av år.

Vi har faktiskt växt upp i samma kvarter, hade jag gift med med "granngrabben" så hade det varit han.För några år sedan dök han upp igen och inget kunde kännas bättre eller mer naturligt men på något sätt tappade vi bort varandra igen.

Han har verkligen fattats mig.

Jag har läst våra gamla mail så många gånger att jag snart kan dem utantill och varje gång jag kollar mina mail, viket är ofta, och hjärtat jublar när det står att det ligger nåt i lådan bara för att sjunka när det visar sig vara från någon annan...

Om tålamod är en dygd så är den i alla fall inte min.

Snälla, svara....